Välja rätt modell

Vi får in många mejl med frågan om vilken sele som är den bästa, och svaret på den frågan varierar från person till person, och från kanin till kanin. Båda selmodellerna är bra på sitt vis och har olika fördelar och nackdelar. Jag hoppas därför att detta kan vara till hjälp för dem som står i valet och kvalet inför att välja selmodell.

H-selen

Fördelar: Detta är den äldsta och kanske mest välbeprövade selen i världen både för kanin, katt och hund med sin enkla men ändå funktionella konstruktion: ett halsband, ett magband och ett band som håller ihop dem båda. H-selen är förmodligen den mest rymningssäkra selen av de båda modellerna om den används på rätt sätt. H-selen är ofta att föredra vid användning på yngre kaniner då det är svårare för dem att rymma ur denna stadigt sittande sele.

Nackdelar: Nackdelen med H-selen är främst halsbandet som vissa kaniner tycker sitter obehagligare än motsvarande bogband på bogselen. Vissa kaniner som är känsliga i sele har lättare för att acceptera en bogsele än en H-sele både när det gäller halsbandet som kan ge en stramande effekt mot kaninens hals, samt att en H-sele tar lite längre tid att ta på och av vilket kan vara jobbigare på en otålig kanin.

Bogselen

Fördelar: Den här selen är egentligen inte en ny konstruktion eller uppfinning även om man främst började se varianter av den så sent som på 80-90 talet. Strukturen på denna sele kan man se även inom häst- och hundvärlden där den funnits under många år. Fördelarna med denna sele vinner främst de kaniner som drar mycket i kopplet och vill framåt snabbt. Då det inte finns något band som stramar eller pressar mot halsen på kaninen så behöver det inte vara obehagligt för känsliga och dragiga kaniner att gå i sele. Selen är också (efter lite träning) enklare att ta på och av vilket underlättar.

Nackdelar: Som sagt så är denna sele inte fullt så rymningssäker som en sele med helt fasta remmar/band. Små kaniner exempelvis dvärgharar och hermeliner kan vara lite kinkigare i denna sele och får lättare ut en fot eller tass vilket kan leda till att de tar sig lösa. Detta gäller dock främst kaniner som inte tycker om att gå i sele från början eller som är rädda och sprattliga överlag.